100809
Jag vaknade med ett susande ljud i öronen och mitt fåniga leende av belåtenhet satt kvar under näsan.
Gåshuden dyker upp direkt på armarna när jag tänker tillbaka på hur bra Madonna spelade like a prayer.
Jag, storasyster Anna-Maja och Sören var tre av de lyckliga 54000 åskådarna på gårdagens konsert på Ullevi, Göteborg.
Vi mötte upp Marcus på Centralstationen, han var redo med resväskan för att tillbringa 10 dagar i vackra Barcelona med mig.
Jag var nervös. Bara så där lite lagomt, som jag tror alla är när man åker bort.
Utan mamma och pappa som har fullkoll på allt. Nu skulle vi åka själva, totalt eget ansvar.
Min fråga som låg och grodde i magen var hur ofta bussar går från Girona flygplats till Barcelona City.
Jag hade spanat in en barnfamilj, med mina paraboler till öron snappade jag upp att de skulle ta en buss in till Barcelona City. Kanon! De kan vi följa efter.
Utanför står 3 bussar, redo för att åka till City.
Inga problem. Jag är inte så berest, men detta kändes bra.
Det var inte svårt, och det var skönt.
Klockan är lite över 20.00, dags att leta upp hotellet.
Det svåra var att det låg utanför vad kartan visade.
I tunnelbanan visade killen med info-väst glatt att vi skulle ta metron till Pl. Espanya, och vidare till Badal.
När vi kom upp till ytan igen hade det hunnit blivit mörkt.
Mannen vi frågade vart vi befann oss på kartan, hittade inte platsen.
När vi väl hittade det visade det sig att vi var totalt fel.
Tre damer hjälpte oss att fixa taxi, chauffören hade aldrig hört talats som Solvasa Hotell i området Hospitalet.
Nu börjar paniken arta sig. Vi har tidspress, vi måste snart vara incheckade på hotellet och vi vet inte ens åt vilket håll vi ska åt.
Har vi blivit lurade nu när inte ens taxichauffören vet vart det ligger, finns hotellet?
Eller bara en bluffsida på internet?
Chaufför nummer 2 visste precis vart det var. En man med underbart ”förortssinne”.
Tack för det! Lättnad, skönt att veta att ni har tak över huvudet.
En hög byggnad mötte våra ögon, med automatiska dörrar som gled lätt åt sidan är vi rullade in med resväskorna. Stor lobby, med en glasbro mot de två glas hissarna. 6 våningar, och pool på nedervåningen.
Jag hade kunnat betala mer än 12 euro till taxichauffören när jag såg detta.
Rum 317, underbar ac höll rummet i 19°. Även här gick designen i glas.
Frostade glasdörrar skilde av toaletten och duschen från resten av rummet.
Knarrig dubbelsäng i mitten av rummet med platt tv framför.
Jag gillade det, snyggt och mysigt.
Den svåra frågan var vilken av de 5 lampknapparna som släcker just min sänglampa.
Om man såg in i våran fönster utifrån skulle man tro att vi hade eget ”hemma disco” så som lamporna slogs av, på innan rätt lampa reagera.
